Hard As A Rock!

Efter att tagit en liten sovmorgon styrde jag till Brian Johnsons hesa stämma mot lite flugfiske. När albumet Ballbreaker börjar närma sig slutet är jag framme vid dagens "spot". Det blåser ganska mycket så några vak syns inte så en guldskallad brun nymf borde göra susen. Jag fiskar hem den med snabba handtwist hemtagningar, och efter bara ett par kast krokar jag en öring som bjuder upp till fin kamp. Men som tillslut får se sig slagen och håvas. Fortsätter sedan nöta på i vinden som vägrar att mojna. Läger efter stunds kastande ifrån mig spöt och plockar upp kameran istället och fotograferar lite med hopp om att de kanske ska sluta blåsa lite. Men det gör det inte så efter ett par bilder gör jag ett till försöka med spöt, utan resultat. Så jag bestämmer mig för att packa ihop och gå mot bilen där AC/DC konsert fortsätter hela vägen hem till Timrå.

Dansbanan korta björken!

Igår kväll packade jag ner flugpinnen och åkte iväg med hopp om att kunna lura någon öring. När spöt är riggat och första kaffe koppen uppdrucken. Har jag kunnat se några enstaka vak och samtidigt har en ensam vulgata dansar kring en liten björk som växer alldeles intill där jag sitter och westrinar. Så lite väl optimistiskt knyter jag på en stor vulgata imitation, utan resultat. Vinden börjar öka kraftigt för ett tag och sländorna blåser all världens väg. Några minuter senare när det svarta otäcka molnen dragit förbi lägger sig vinden, och en riktigt fin kväll börjar ta sig. Spegelblankt vatten en skarp sol som är på nedgång och några fler vulgator som har gjort den ensam dansande vulgatan vid dansbanan kring den korta björken sällskap. Dessvärre inte så mycket vak, men ja ger förtroende för en kläckare. I samma veva som kastet rullar ut ser jag en stor spent spinner lägga sig på vattenytan två meter ifrån mig. Jag fokuserar blicken på min kläckare och SLURP! En öring var upp och tog den döende spenten, jag rycker till och små ler när jag vevar in linan och byter fluga till just en spent spinner. Men min spent var inget som lockade dom kräsna öringarna denna dag så jag packade ihop och begav mig till bilen.

Ge fan i våra vatten!!

Arjeplogs kommun vill bygga att vattenkraftverk i de öringrika arjeplogströmmarna. Detta är såklart helt vansinnigt, kommunen säger att vattenkraftverk inte kommer påverka fisket. Och de är ju ren idioti, nämn en gång ett vattenkraftverk INTE förstörde fisket. Men älvräddarna jobbar stenhårt för att stoppa detta spektakel och kommer att ha en manifestation i Arjeplog den 2 juli, be there! Om du inte kan, stöd dom genom att köpa en t-shirt som jag har gjort.
http://www.alvraddarna.se/index.php?s=132

Ensam i skutan!

Då har Mikael rest iväg till Sydamerika för att stanna där i 6 månader. Så i fortsättningen blir det fiske rapporterat endast från mig, eventuellt att det kan komma något inlägg från Micke om någon månad då han befinner sig i Costa Rica för lite big game fishing. Vi hann i alla fall ta en sista tur innan han åkte och det vart ett natt/morgon pass mellan torsdag och fredag. Tyvärr ingen fisk, några öringar och rödingar var upp och tog något i ytfilmen vid 1-3 tiden på natten, men i takt med att solen börja stiga avtog tråkigt nog vakandet. Men kan tänka mig att vakfesten nog drog igång när våra ögonlock började kännas allt tyngre och tyngre och vi bestämde oss för att åka hem, vi såg nämligen att en del Vulgata även kallad rocken började kläcka när vi packade ihop vårt pick och pack för att åka hem för några timmars skönhetssömn.

Underbara älskade, Emphera Vulgata!

Tanke var att vi ikväll skulle åka och försöka lura något på torrfluga i en tjärn. Men Micke vart istället tvungen att åka och försöka fånga någon läderboll som 22 spelare springer och jagar. Så istället blev jag solo ikväll. Packade mammas lilla Clio med flytring, vadare och flugspö och begav mig. 50min senare sitter jag vi sjön där det blåser ganska bra, så de blev att pumpa upp ringen och ta sig en kopp kaffe och invänta och se om vinden mojnar lite, men icke. Så de blir till att knyta på en fulfluga(streamer) till en början, men det gav inge resultat. Ännu en kopp och en muffins, jag ser då att det verkar vara lä på andra sidan, och där kanske något är upp och vakar? Jag knatar bort till andra sidan i hopp om vak. Väl framme lokaliserar jag ett vak direkt, som jag kastar på och i andra försöket krokar jag en regnbåge i fin kondition på 5-6hg. Innan kvällen är över får 5st bågar syn håvmaskorna, dock ingen bjässe utan en topp på ca 8hg, samtliga i riktigt fin kondition. Tyvärr blev de inge bilder då jag ville ge dom friheten åter så fort som möjligt istället för att hålla på att strula fram kamera. Fick mig också en riktigt vacker syn denna kväll såg ett fåtal Vulgator som flög längs kanten, kanske kan kläckningen vara i full gång på vår kära Emphera Vulgata till nästa helg. Då väntar ett magiskt öringsfiske, förhoppningsvis !

Tight Lines !

Bilder säger mer än tusen ord!

Idag var nog troligtvis sista turen till Indalsälven med min vapendragare Mikael Gustafsson för detta år. Inge fisk blev det tyvärr, men ett par koppar kaffe och några schyssta bilder.

ZXL vs Z-Axis

En veckas försening på min lilla test av flugspön, men den som väntar på något gott, har väntat en vecka för länge... Nej men ärligt talat, som jag tidigare skrivit testades båda spöna 1 dag, 2 olika fiskare och 3 olika linor. Vi börjar i den änden vi män oftast börjar i, den estetiska. Z-axis har en grön klinga, gröna lindningar som matchar klingan och ett nickelsilvrat rullfäste som matchar spöringarnas färg. Som helhet är det ett mycket gediget spö, snygg finish och ett spö som "andas" kvalitet. ZXL har en mörkröd, rödbrun klinga, mörkbruna lindningar och likt Z-axis har ZXL silvrigt rullfäste samt spöringar. Enligt mitt tycke är ZXL ett vackrare spö, klingan ger fina skiftningar i solsken, och dess färgkombination rödbrunt/silver och mörkt träinlägg i rullfästet gör det i min mening vackrare än Z-axis.

Vi kliver vidare in i hur spöna presterar. Z-axis beskrivs som ett snabbt spö, och ZXL är långsammare och har en djupare aktion. Vid kastande av spöna medför detta att ZXL behöver en extra dragning för att få upp linan i samma hastighet som vid kastande med Z-axis. Jag ska dock inte säga att det tar lång tid att kasta med ZXL, utan snarare att Z-axis näst in till kastar av sig själv. Med en lina som 555 så har man inga problem att kasta 25m. Sen att utläggen inte alla gånger är perfekta beror kanske mer på mig än på spöt. ZXL däremot klarar inte riktigt samma längder som Z-axis, här blir kasten 16-22 meter, men ofta med riktigt bra utlägg. Även min gode sidekick Haegga delar min uppfattning.

Vid drillning jobbar ZXL djupt ner i både 2 och 1 spösektionerna, vilket ger en enorm känsla i spöt även då fiskarna inte alltid är enorma. Z-axis jobbar i mestadels i 3 och lite i 2 spösektionerna vid drillning, det är fortfarande bra känsla i spöt även om det har en topp aktion. Det fiske som jag och Andreas i regel bedriver uppskattas känsla och presentation mer än kasta långt och länge. Så därför föll mitt val på ett Sage ZXL när jag väl lämnade tillbaka spöna. Så nu mer är jag stolt ägare av ett spö som förhoppningsvis tål vatten! Ryktet säger att vi imorgon /idag ska lura dom sista öringarna i älven... fortsättning följer!

Ensam är stark!

Medan vissa ligger hemma i sängen och drar sig så tog jag en sväng till indalsälven utan Mickes vetskap. Det hela börjar inte bra, när jag gjort i ordning spöt inser jag att jag glömt kaffetermosen hemma på köksbänken, helvete! Men men inte lönt att åka tillbaka för den, börjar att gör några kast med en fluga av en lite större dimension, utan att någon öring vill hugga. Två timmar senare, med några flugbyten samt 70meter längre nedströms ger jag förtroende för en liten Grey&Green. Andra kastet hugger en riktigt fin öring som mäter upp till 61cm. En fin matbit som ska få mätta min mage någon dag i veckan. Skickar iväg en bild till Micke, som ringer upp 1,5 timme senare och fråga om jag skämtar och dömer ut mig efter noter som åker iväg utan att säga något. Bara konstatera, jag fiskar bättre utan Micke. Känns som de kan bli mycket fisk i sommar då han åker till Sydamerika om en vecka.

Lika som bär!

Under torsdagen blev det inte mycket till fiske utan mest bilåkande för att kolla av lite nya vatten. Tiden som det var vindstilla kunde vi se några dagsländor Leptophlebia Marginata på vatten ytan.

Leptophlebia Marginata och min min variant

Dry or Die!

Nu är det ett några dagar sedan vi var ute och och dängde lite flugor. Men i Onsdag packade vi bilen och begav oss iväg för att vara borta 1 eller 2 dagar. Innan avfärd inhandlade vi viss mat och annat ätbart bland annat ett köttstycke som visade sig vara rutten så den blev inte uppäten. Men väl framme bestämde vi oss för att prova en obeprövad liten å som vi satellit fiskat fram. Vi ser några mindre vak som vi inte riktigt kan se vad det är för fisk, så vi presenterar en torrfluga för de i en mindre variant, och båda får hugg som visar sig vara mört. Så besvikelsen var stor och vi knallar vidare nedströms för att se hur ån ser ut och om någon annan fiskart visar sig, för de var ju inte mört vi var ute efter.Ingenting ser vi så vi beslutar oss att gå tillbaka till bilen och prova en tjärn med innehåll av öring och regnbåge. Tjärnen är alldeles spegelblank och värms upp av solens varma strålar, en riktigt kanon kväll! Allt eftersom vi börjar rigga flugspöna ser vi att fisken börjar visa sig, vi ser att den inte äter någonting från ytan utan kläckare som hänger strax under ytan. Då Mick får ordning på sin utrustning lite fortare en mig och går iväg mot ett vak och lägger ut flugan, han låter flugan ligga i vågorna från vaken en bra stund innan öringen går upp att tar hans fluga. Mick gör ett kraftfullt mothugg A lá William Moberg-Faulds, den sitter! En mindre öring som inte ger upp i första taget utan bjuder upp till en roligt drill med en del hopp och plask som tillslut landar i håven. Jag rusar dit tar någon bild och sedan får den friheten åter. Mitt spö är nu färdig tacklat och jag bevittnar ett vak cirka två meter från land. Jag smyger mig i rätt väderstreck och börjar ett kast där jag står cirka 10meter längre upp på land för att inte skrämma den. Första kastet läggs något närmare land en där fisken varit uppe, då vakar de igen en meter från min fluga. Jag väntar och läger ut ett kast precis i vaken och 3-4 sekunder efter flugan landat, slurp! Den är krokad och den rusar ut och en euforisk känsla skjuter genom kroppen när årets första på torrt är tagen. Fisken är i riktigt fin kondition för att vara i den storleken. Regnbågen håvas, avkrokas, fotas och åter utsätts. Skönt att äntligen vara igång, vi öppnar varsin starobrno och bevittnar de fantastiska skådespelet av vakande fisk och att solen precis håller på att gå ner till melodin av surrande mygg. Och där var den dagen över.