Bland räddningspådrag och karnevaler!

Efter en kortare vadringstur iklädd "kondombyxa" och flugspö i ena handen var vi framme vid sjön där vi tänkt försöka lura någon öring eller röding. De första som gjordes var att hälla uppe en kopp kaffe och se om några vak kunde lokaliseras, svaret på de vart negativt till en början i alla fall. Därför lät vi en nymf få förtroendet längst ut på tafsen. Micke knatar iväg en liten bit bortom synhåll för mig, jag provar ett och annat kast på startplatsen. Efter ett par kast ser jag ett vak en bra bit ut i sjön och helt klart utom räckhåll för min kastteknik. En euforisk känsla uppstår över att sett årets första vak, efter ytterliggare några minuter letar sig ytterligare några vak närmare mig och en liten fjädermygg knyts på, utan resultat. Micke kommer tillbaks och den vanliga frasen växlas "fått nå? inga känningar?" och svaret på bägge var nej. Men några vak hade även visat sig för han, men tyvärr även dom utom kasthåll. Vi fortsätter nötta på utan resultat och bestämmer oss för att gå tillbaka till bilen och söka upp en annan tjärn. Väl framme inleder vi med att tända upp en brasa för lite korvgrillning. Under grillningen uppstår en fruktansvär händelse, när jag grillar andra korven och hör ett plask i tjärn och vänder mig om för att kolla och i samma ögonblick faller min korv av från grillpinnen och ner i glöden/elden. Innan jag uppfattat det och påbörja ett räddningsförsöka var det för sent, det enda som hände var att jag brände mig, och korvens liv gick ej att rädda. För övrigt var det bara en fågel som plaskade och ingen gigantisk fisk. Efter den lilla händelsen började vi fiska och i samma veva börjar det regna mer och mer, men vi krigar på. Micke har en känning på en nymf som han inte lyckas kroka eftersom hans tankar var långt bort bland karnevaler i Rio de Janeiro. En rejäl fisk visar sig en stund efter men våra flugor dög tydligen inte för den.